torsdag 2 juni 2011

Det är inte regn som faller

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig

Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind
                 ♥

2 kommentarer:

  1. Åh, jag känner med dig Daniela! Blir tårögd av varje inlägg jag läser som du skrivit nu. Din mormor måste ha varit fantastiskt glad över ett så fint barnbarn som du. Många kramar

    SvaraRadera
  2. Tack Emma! Många kramar, hoppas att vi kan ses snart :)

    SvaraRadera