Time after time

Vart tar tiden vägen egentligen? Ibland är det skrämmande hur sjukt fort tiden går.. Jag har nyss setat o pratat med Mia i telefonen, om massa gamla minnen. Vi pratade om den tiden man gick i högstadiet, och massa skoj därifrån, och kom då på att det är snart tio år sen vi slutade nian. TIO år!? Det är fruktansvärt längesen.. och i år är det fem år sen man tog studenten. Alltså, fem år? Och vad har jag gjort på dom åren? Inte mycket alls känns det som.. jobbat, jobbat & jobbat känns det som.

Jag får verkligen ångest när jag tänker på hur fort livet går och att man bara blir äldre och äldre, jag bli allvarligt deprimerad. Jag vet också att jag har blivit väldigt bekväm av mig på sistonde, jag jobbar fem eller sex dagar i veckan, och tycker därför att det är så himla skönt och bara vara hemma och ta det lugnt på helgerna.. men hur roligt är det egentligen? Det är ju då man får en enformig vardag och livet rullar på fort som bara den. Visst träffar man vänner o umgås, men det känns som att det är alltför sällan.. och vissa tappar man kontakten med, bara för att man är för "lat" för att höras? Det är ju sjukt och så himla tråkigt.. Jag ska verkligen skärpa mig, och träffa mina vänner mer än vad det känns som att jag gör nu, och sluta vara så bekväm av mig. Från och med nu helt enkelt :)

Nu blev det är ett väldigt väldigt långt inlägg, och jag är inte den bästa på och formulera mig, utan skriver det som "ploppar upp", bara rakt av sådär, så det kan ju låta lite si o så kanske ;)
Nu ska jag ta o hoppa in i duschen! ..Hej så länge :)